Båstad brinner

Båstad har drabbats av två stora bränder, 1742 och 1870

Branden 1742.
Natten till den 29 maj strandade en skuta väster om Båstad. Båstads manliga befolkning deltog vid bärgningen. Plötsligt gick larmet – Båstad brinner. 

De sammanhängande gårdarna, byggda i trä och försedda med halmtak, var ett synnerligen eldfängt byggnadssätt. Elden spred sig snabbt och förödelsen var stor. 15 bostadshus och 20 andra hus blev lågornas rov.  Med tiden byggdes samhället upp på samma sätt med sammanhängande gårdar.

Branden 1870.
Torsdagen den 9 juni 1870 kl 3 utbröt en brand i Pommers färgeri som låg strax söder om Stora gatan (Köpmansgatan). Elden spred sig mot torget i en rasande fart . Torgbyggnaderna antändes förutom kyrkan och skolan (Turistbyrån), den spreds ner mot hamnen och Nedre gatan (Agardhsgatan) österut. Efter tre timmar, kl 6 på morgonen, kunde elden hejdas vid Hyllebäcken. Vid denna tid fanns det 60 gårdar i Båstad och 40 av dessa lades i aska. 500 personer stod utan bostad och en stor del av boskapen blev lågornas rov. Dessvärre brann prästgården ner som förvarade stora mängder protokoll och andra handlingar. Tyvärr gick mycket av Båstads historia upp i rök.  

Året därpå bestämde kommunalstämman att Båstad skulle byggas upp igen. Ny stadsplan utarbetades och halmtak förbjöds. Dessutom förordades att husen skulle byggas av sten.  Att uppbyggnaden gick fort framgår av en artikel i Engelholms Tidning som besökte Båstad sommaren 1871.

Köpingen Båstad som för ett år sedan härjades af eldsvåda och till största delen lades i aska, har nu genom ny tomtreglering och förtagne nybyggnader fått ett helt annat utsende än före branden. Hela öfvre gatan är alldeles rak samt 20 alnar bred och försedd med prydliga stenhus under spån- och schiffertak. Trettiofem tomter äro bebyggda och å de öfriga framskrida byggnadsarbetena så raskt, att man har anledning förmoda det alla husen redan innevarande år äro under tak. Gästgifvaregården, som öfvertagits af ett bolag, är uppförd med två våningar och utmärker sig genom de präktige arrangementer som för badgästernas och resandes beqvämligheter blifvit vidtagne. Då köpingen är känd för en sund belägenhet och vacker omgifning, häfdar den snart sitt gamla anseende såsom badort, synnerligen för personer som älska att i stillhet njuta af angenäma natur och uppfriskande hafsbad.

1872 gör Engelholms Tidning åter ett besök i Båstad och kan då konstatera att återuppbyggnaden av köpingen har gått förvånansvärt fort.

Allt syntes vittna om, att Båstad inom sitt egt och eger förut ej anande resurser, då platsen efter ej kännbar förlust kunnat resa sig så stolt och tidenslig.  

Detta inslag slutar med en liten dikt:

Båstad genom nötter
Kommit på goa fötter.

Tidningen fortsätter:
Detta var dock blott den direkta vägen till välstånd: den indirekta finna vi i invånarnas kloka hushållning av platsens totala brist på penningkräfande nöjen och lustbarheter.

Reportaget slutar med:
”Lefve Båstad! Båstad är redan framme”.