Sommar, sol och bad

I mitten av 1700-talet fann man nyttan med att bada i havsvatten. Men att bada i havet inför andras ögon gick inte för sig. Då fanns det bara ett alternativ, att hämta vatten i havet och bada inomhus i ett kar.

1774 byggdes troligtvis landets första badhus vid Uddevalla och 1814 byggdes två kallbadhus. Att bada måttligt och vistas ute vid havet, ansågs vara nyttigt. Badmodet kom att spridas utmed västkusten och hur det utvecklades kan vi bara ana oss till, men det måste ha gått fort. 

Badlivet i Båstad började omkring 1825, eller strax därefter, då två unga damer kom till Båstad för att bada. Det var döttrarna till lagman Flink i Ängelholm. De bodde hos kapten Löfström på Agardhsgatan. Drängarna bar upp havsvatten till brygghuset där flickorna badade i sin enskildhet. Baden var för flickorna behagliga och välgörande, ett välbehag som kom att spridas bland släkt och vänner. 

Det var således ett par ängelholmstjejer som fick bollen i rullning. Det är långt mellan dåtida bad i all enskildhet och dagens solstekande badliv. 

Utvecklingen måste ha gått oerhört snabbt för redan under 1930-talet byggdes ett badhus vid hamnen och resandetillströmningen till Båstad ökade. Att resa på denna tid var inte det enklaste. Fyra färdsätt fanns; gå, rida, med häst och vagn eller båtledes. 

Med alla säkerhet kom badgästerna till Båstad med häst och vagn. När tåget kom till byn 1885 blev det så mycket enklare att resa och fort gick det. I början av 1900-talet hade en förmögen köpman i Malmö byggt sitt sommarhus på Malen. Även om det gick tåg till Båstad reste han varje sommar i sin eleganta vagn, dragen av sina fina vagnhästar till Malen, där det även fanns stall och vagnslider. 

Denna tids badgäster var förmögna och tillhörde den skånska societeten.  Att det var societetsfamiljer som besökte Båstad, framgår av att det byggdes ett societetshus – Pershög – som invigdes i aug. 1851. För att få tillträde till Pershög måste en societetsavgift erläggas. 

På Pershög träffades familjerna och umgicks under behaglig samvaro. Det var få förunnat att kunna vistas en tid i Båstad, till detta krävdes en välfylld plånbok. Det var förmögna familjer som träffades och umgicks under gemytliga och trevliga former på sommaren. Säkerligen var det många som även sökte lämpliga äktenskapspartner till sin avkomma. Pershög var den omtyckta och populära mötesplatsen för societeten och på kvällarna var det dessutom dans. 

Pershög utplånades vid en brand julskyltningsdagen 1959 till allas sorg och saknad.

Invigningsåret 1851, skrev Öresundsposten om Båstad, som fick stort beröm som badort. Den då nybyggda societetssalongen omnämndes med stolthet. Noterades i tidningen ”att mammorna noggrant vakade över döttrarnas förehafvanden.” 

Samma år skrev Snällposten: ”En mycket besökt badort. Enbart under den pågående 2:a badterminen vistas här över 150 badgäster. Mer än hälften av landets societet har under akademistadens kvälmande hetta sökt sig en tillflykt i Båstad. Under första terminen vistades här en del av den Skånska noblessen, nu hava vi enbart Lundnobless.”

1858 annonserade ”Baddirectionen i Båstad”. ”I badhuset erhålles s.k. Ryska eller Ångbad för 1 Rdr och varma bad för 50 öre, samt i sjön, kalla bad för 25 öre.” 1861 lägger ”Baddirectionen” till: ”uti dertill i sjön inrättade bassiner och badvagn à 25 öre.”

1870 skrev Öresundsposten: ”Båstads Badinrättning upplåtes den 24 juni och hålls öppen så länge därtill blir skälig anledning. Avgiften för vart bad med dusch 50 öre, ångbad 1 rdr, för kallt bad 20 öre. Societetsavgiften 1 rdr i månaden.”

Denna artikel var införd den 23 maj, strax därefter utbröt den stora branden. Den 9 juni 1870 lades stora delar av Båstad i aska som givetvis kom att påverkad badortsnäringen. Det gamla badhuset som byggdes undre 1930-talet räddades men eldhärjades i juni 1894.

En förutsättning vid denna tid för en badort, var att ha ett väl fungerande badhus. Strax efter branden påbörjades bygget av ett nytt badhus. Det är förvånande hur snabbt bygget kom igång, kanske det redan då hade diskuterats att bygga ett nytt badhus, kanske det gamla badhuset hade tjänat ut och kanske det ställdes krav på ett nytt modernt badhus. Hur det nu förhöll sig, så måste badgästerna få möjlighet att bada i väntan på ett nytt badhus.

Provinsialläkaren i Båstad, ledamot i badhusstyrelsen, löste problemet. I Bergs fastighet vid torget ordandes ett provisoriskt badhus. Åkaren Janne Johansson – Janne på Malen – körde vatten från havet som värmdes i brygghusgrytan. I vardera vedboden och i mangelboden stod träkar. Här skrubbades badgästerna rena av baderskorna Ida och Pella.

I badhusen användes saltvatten då detta var nyttigt och bra för hälsan. Att bada direkt i havet ansågs vara olämpligt. Framför allt var det inte ”fint” att visa sig i baddräkt. För att få bada i sin enskildhet tog man en badvagn till hjälp, en vagn med en badhytt på som drogs ut i vattnet. Via en liten trappa kunde ett snabbt dopp diskret klaras av. 

Nästa steg blev att man byggde badhytter ute på en badbrygga – en för damerna och en för herrarna. Det första badhuset i Båstad byggdes 1851 och endast för damerna. Något senare fick även herrarna ett badhus. Nu kunde badgästerna bada i all enskildhet till fromma för de moraliska regler och bestämmelser som då fanns,

I mars 1897 skrev Sydhalland om det instundande badlivet i Båstad. Man nämnde att ett par lägenheter är uthyrda och fortsätter: ”Nu voro rätta tiden inne för husegare, som ej hafva sådana förut, att bygga verandor. Ty verandor vilja badgästerna hafva, om än aldrig så små och oansenliga.” 

Säkerligen byggdes det verandor.

1898 beskrevs badlivet i Båstad så här: ”Under förmiddagarna företer badhusparken med sina skuggiga bersåer, sina lawntennisplaner och sina strandpromenader en liflig tafla. Om e.m. företagas deremot utflykter i omgifningen till fots eller med skjuts, eller seglar man ut till hafs eller bort till den idylliska åmynningen”. 

Det gick inte an att bada var som helst och hur som helst. Badläkarna varnade för allt för långa bad. Max 10 minuter för vuxna och ett par minuter för barn. Mer badande än så ansågs vara skadligt. Viktigt var att omedelbart torka sig och se till att hålla sig varm. Helst skulle den badande ligga en halvtimma och vara väl invirad i en filt

Att bada i havet var en nyhet och flertal tidningar intresserade sig för detta. Var det nyttigt eller ej? Hur det nu var med detta så måste badregler till. För personer som badade i havet var det viktigt att ta badet på yttersta allvar. Badet måste planeras i varje detalj vilket framgår av badregler som är hämtade ur gratisbilaga till Allers Familje-Journal. 

Rådgifare för hus och hem.

Badregler.

1. Man förvissar sig om, hur djupt vatten är och undviker orörligt, stillastående vatten.
2. Man bör icke bada fastande, men ej heller med fylld mage.
3. Man går långsamt till badstället för att icke komma i svettning och upphetta sina lungor.
4. Man afkyler sig långsamt före badet derigenom, att man långsamt afkläder sig
5. Den som icke kan simma går derefter hastigt ner i vattenet; den öfande simmaren hoppar ut, der det är tillräckligt djupt.
6. Den som icke kan simma bör röra sig mycket och ofta dyka; simmaren öfvar de olika simkonsterna.
7. Vid en temperatur af 15 – 17 grader C. stannar man på sin höjd fem minuter i vattnet. I varmare vatten kan man allt efter kroppskrafterna och helsotillståndet stanna längre, dock på sin höjd 15 minuter.
8. Efter badet torkar man kroppen och gnider den men en grof handduk. Innan man tar på sig de öfre klädespersedlarna, tar man på sig strumpor och skor.
9. När vädret är kallare, torkar man hufvudet, innan man klär sig, och stoppar lite vadd i öronen.
10. Efter badet äter man så snart som möjligt och skaffar sig motion en stund genom att gå eller genom lätt gymnastik.

I Tylösand utarbetades klara regler för hur ett bad skulle gå till. I sekelskiftet 1800/1900 var simkunnigheten synnerligen bristfällig och det var nödvändigt med regler. I regelverket framgår det att den badande skulle gå ut i vattnet till knähöjd. Sätta sig ner ett par gånger och därmed var badet avklarat.

1894 antog municipalnämnden i Båstad bestämmelser som i många delar var till badgästernas fromma. 

Fastighetsägaren skall ”framför sin tomt till gatans halva bredd och till 20 fots bredd vid torg eller liknande varje lördag från april till oktober sopa och rengöra gata och rännsten. I annat fall böte 2 – 100 kronor.”

”Kreatursspillning, avträdesspillning eller annan orenlighet får från maj till oktober inom köpingen icke forslas på andra tider än från klockan 9 på aftonen till kl 6 på morgonen. Dock må den som inom köpingen äger ladugård forsla kreatursspillning på vilken tid som helst i tät obetäckt fordon.”

Det fanns även regler för gående.
”För den som går på trottoar och har körbanan till höger om sig vare mötande skyldig att vika.”

En annan rolig bestämmelse.
”Ägare till hundkreatur av honsläktet vare pliktig att under parningstiden hålla hundkreaturet innestängt vid bot av 2 – 20 kronor.” 

Municipalsamhället anlade en gångväg från badhusen västerut utmed stranden till Sjötorpet och på denna sträcka var det förbud att bada, enligt bestämmelserna från 1894. Av vilken anledning kan undras? Det var på denna tid oanständigt att visa sig i badkläder. För att de promenerande inte skulle utsättas för risken att behöva se personer i badkläder utfärdades därför badförbud.

En ung dam gästade Båstad under denna ”förbudstid”.  Hon ville inte gå till badhuset för att bada, hon ville bada från en strand. Men i Båstad rådde badförbud, hon tvingades därför att gå till Malen för att kunna bada som hon ville. Detta märkliga badförbud gillades inte.

Badlivet på Malen började 1903 när ”Båstads Nya Hafsbadsanläggning” invigde restaurang med  badhus. 1905 ombildades bolaget till ”AB Malans Hafsbad” och en stor byggverksamhet påbörjades. Societetshus, bostadshotell, badläkarvilla, lekstuga och vattenpaviljong uppfördes. Med sin fina strand, långgrunda hav och skogen som lockbete, gick utvecklingen på Malen oerhört snabbt.

I en publikation från tidiga år står det: ”Något Möllebadliv förekommer icke på Malen. Herrarna ha att välja mellan sitt badhus och fribaden vid Röeskall.  Damerna ha sitt kallbadhus samt stranden närmast öster därom. Under sådana förhållanden beror det på damerna själva att hålla gränserna. Familjebad tages lämpligen bortom Röeskall”. 

Röeskall är gränssten nr 1 för gränsen mellan Skåne och Halland. ”Lämpligen bortom Röeskall” innebar detta att fribaden låg i Halland.

Det syndiga Möllebadslivet fick således icke förekomma i Båstad eller på Malen. För Malens del sattes en gräns, damerna på den ena sidan och herrarna på den andra. Så ålades damerna att övervaka gränsen. Vem smygtittade på vem? 

Att tillåta damer och herrar bada tillsamman tillät icke ”moralens regler och kommunens ordningsstadga.”

I Mölle, däremot, fick damer och herrar bada gemensamt. Detta förfärliga, syndiga badliv blev mycket uppmärksammat. För att kunna beskåda denna hemskhet till badliv på nära håll, gick det fullsatta tåg till Mölle med nyfikna resenärer. Tänk att något så omoraliskt får förekomma. Hu, så hemskt. 

Emellertid kom detta märkliga Möllebadsliv att utgöra ett omdiskuterat ämne. 

1861 skriver Malmö Snällpost: 
”Man anser det alltså opassande, att en flicka i en simdrägt som omsluter hela kroppen visar sig ega en skicklighet, som vittnar om både fysisk och sedlig styrka och friskhet, men deremot är det ej opassande att se en flicka på en bal, der å ena sidan hennes nakna armar hennes klädning är så utringad att den blottar hals och bröst, medan å andra sidan, när den unga damen behagar i halfliggande ställning vräka sig i en soffa hon vet att hennes krinolin förråder så mycket af de kroppsliga formerna att en sådan ställning skulle ansetts för vågad t.o.m. af selfva Pepita – men detta är passande, detta är ”comme il faut.”

1900 bildades AB Båstads Saltsjöbad. Bolaget köpte mark väster om kyrkan av köpman Berg. Tomter styckades och såldes till förmögna spekulanter. Bl.a. planterades Kastanjeallén och ett antal almar. Badbolaget byggde Strandhotellet 1904, som kom att bli en stjärna på badortens himmel.

Marknadsföringen i början av 1900-talet var unik och långt ifrån blygsam.

Malens Hafsbad annonserade 1906:
”Malens kur- och badort är särskildt lämplig för konvalescenter och personer lidande af allmän svaghet och nervösa lidanden, blodfattigdom, skrofulösa och rachitiska åkommor, kroniska rubbningar i matsmältningskanalen, fettsot eller för stark naturlig fetma, kroniska lung- och luftrörskatarrer (lungtuberkulos mottages ej), rubbningar i hjärtats och njurarnas funktioner, reumatiska affektioner m. m.” 

Några år senare annonserade Båstads badbolag följande: 
”Spörjer man efter Båstads företräden framför andra badorter kan det svaras,

• att Båstad har rikets högsta medeltemperatur,
• att Båstad ej besväras av dimmor,
• att Båstad erbjuder största omväxlingen i badortslivet samt
• att Båstads badortsintressen äro burna icke blott av vederbörande badbolag utan ock av municipalsamhället, vadan sålunda garanti för gästerna finnes mot godtycke och uppskörtning.

Därtill kommer att Båstad enligt gjorda iakttagelser har av alla saltsjöbadorter den för kroppen lämpligaste sjösältan." 

1913 annonserade Malens Havsbad följande: 
”Föräldrar, som önskar se sina barn kraftfulla och solbrynta, böra välja Malen som sommarvistelse. I den rymliga furuskogen, varest sältan från sjön blandas med barrskogsdoften, där är Nordens barnkammare och likaså vid den grunda sjöstranden. God tillgång på ändamålsenliga sommarbostäder finnes. 

Rummen nyttjas blott de 3 månaderna, och de äro därför bacillfria”. 

Det var viktigt att få ordnig på badandet. Även långt in på 1900-talet ansåg man att ordningsregler var nödvändiga för att hålla moralen på hög nivå. 1932 fastställde kommunalnämnden Ordningsregler för badstrandens användning.

1. Området Hallandsgränsen till Malens dambadhus. Den del av detta område som är närmast höjdplatån får med ensamrätt disponeras av Båstads- och Malens badbolag. För varje på detta område utsatt badhytt med rätt till sandgrop i mån av utrymme betalas 5 kr pr säsong. Området närmast vattnet får användas för placering av badhytter tillhörande pensionat och badbolag. Hytter på detta område får endast utsättas efter anvisning av kommunalnämnden eller dess ombud. För varje badhytt betalas i platshyra 5 kr pr säsong.
2. Området emellan Malens herr- och dambadhus får icke användas för uppsättning av badhytter eller för badning från öppen strand.
3. Området, räknat cirka 30 meter från Malens herrbadhus och fram till Båstad så långt badstranden räcker. På detta område får varje mantalsskriven familj i Båstads kommun rätt att utan avgift uppsätta en badhytt. Badgäster som äga egna villor få samma rätt. De fria badhytterna få dock icke uthyras eller överlåtas. I den mån utrymme tillåter på detta område få badgäster, pensionat och badbolag rätt uppsätta badhytter emot en avgift å kr 5:- för varje hytt. För enbart sandgrop betalas kr 2:-. Badhytter får icke på detta område utsättas utan tillstånd och efter anvisning av kommunalnämnden eller dess ombud.
4. Gamla badhytter av de som nu finnes får uppsättas på badstranden, men nya badhytter får icke utsättas utan kommunalnämnde godkänt typen och utseendet.
5. Malens badbolag får rätt att låta sina fasta badhus stå kvar på stranden samt ytterligare bygga ett nytt badhus emellan herr- och dambad, närmast herrbadet. För alla fasta badhus betalar badbolaget kr 60:- pr år i platshyra.
7. Badstranden får icke användas till upplags- eller avstjälpningsplats. Ej heller får något förekomma som verkar otrevnad på badstranden.
9. Sand får av jordbrukare inom Båstads kommun avhämtas på badstranden endast för eget behov, dock icke för byggnadsändamål eller annat större behov, allt endast efter kommunalnämndens anvisningar.
11. Fiskebodar eller annat redskap för fiskeri får icke finnas på badstranden.

I Nobels senare planläggning för Västra Båstad ingick en simstadion som skulle ligga mellan Strand restaurang och stranden. Av ekonomiska skäl kunde detta projekt inte genomföras. I stället kom en simbassäng att byggas på Malen 1963.

Det som idag utgör Skansenbadet var för inte så länge sedan en stenstrand. Den fina stranden fanns från Malen österut till åmynningen. När den långa stenpiren var byggd, den som går rakt ut i havet från hamnen, samlades sanden på den västra sidan. Malens strand blev allt sämre och sämre, försök har gjorts för att återskapa sandstranden men inget har hjälpt. Det kan säkerligen spekulerats i om det är hamnpiren som kan vara orsaken. Innan denna långa pir kom till, kunde man från hamnpiren som då fanns, utan risk dyka rakt ner i havet.

Badortslivet var från början förunnat societeten och förmögna familjer. Besöksnäringen kom att ändra karaktär under årens lopp men förändringarna gick långsamt. Långt in på andra halvan av 1900-talet var badgästerna här för att söka avkoppling under lugna förhållanden. Man umgicks familjer emellan, man promenerade på åssluttningen och i Malens skog, man åkte till Hovs hallar, till Karsefors inte långt från Laholm, man seglade. Man besökt sitt favoritkafé och njöt av att få sitta i behaglig trädskugga och avnjuta det goda som serverades. Att ligga vid stranden och sola tilltalade inte dåtidens badgäster. Att vara brun var ett tecken på utomhusarbete, ja, överhuvudtaget på att behöva arbeta. Att vara blek var ett tecken på förmögenhet och välstånd. För damerna var solparasollen ett viktigt attribut. 

Badgästerna utgjorde en god inkomstkälla både för företag och enskilda. Det var därför oerhört viktigt se till att allt var välordnat och trivsamt, vackra trädgårdar där badgästerna både kunde finna sol och skugga och trivsamma välstädade rum. Badortslivet var under lång präglat av den lugnhet som samhället då erbjöd och som badgästerna krävde. De som under sommartid hyrde ut, satte badgästerna i första ledet, badgästerna måste trivas för att återkomma. Givetvis har tiderna förändrats och andra har sökt sig till badorten. Trots förändringar i badortlivet har de tidigare badsomrarna föga gemensamt med dagens häktiska tennisveckor med det tillhörande nattliga nöjeslivet som nu präglar hamnområdet.

När det åter var fred i Europa öppnades gränserna och intresset för att resa väcktes till liv. 1953 tog charterflyget sina första stapplande steg. Det blev Palma de Mallorca som blev det stora resmålet. Nya spännande miljöer, en sol som inte gick i moln och billigt. En middag med helkväll kostade några kronor och efter svenska förhållanden var spriten näst intill gratis. De flesta hotell erhöll rum med toalett och dusch. Palma blev ett synnerligen populärt resmål och charterresandet ökade. Till Palmas fromma men till Båstads nackdel. 

Det alltmer populära charterresandet kom givetvis att påverka badortslivet i Båstad. Inte kunde husägarna erbjuda rum med toalett och dusch, ett krav som badgästerna började ställa. Att göra så omfattande ombyggnader var icke ekonomiskt försvarbart och dessutom saknades den möjligheten i många gamla villor. 

Antalet badgäster minskade och framför allt långliggarna, de som stannade under några veckor. Visst kom det badgäster men det var ofta strögäster som stannade bara ett par dagar. Under tennisveckan – bara en vecka – ökade tillströmningen av badgäster och efterfrågan på rum var god. Pensionaten kände av nedgången och drog ner sina verksamheter, efterhand måste de avvecklas. Av de 17 pensionat som funnits på Malen finns bara 2 kvar – Enehall och Hjorten (Furuhem). För villaägarna, som tidigare haft en god biinkomst på sommaruthyrning, blev nedgången kännbar. Det gamla badortslivet förändrats helt.

Två mycket vackra restaurangbyggnader har rivits till stor sorg och saknad, de är för alltid borta. Två byggnader som borde skonats från rivningsraseriet.

Verksamheten på Malens Havsbad blev allt mindre och mindre, till sist tog allt slut. Storhetstiden var för alltid borta och restaurangen revs 1987.    

Verksamheten på Strand upphörde 1967 och restaurangen revs. Där byggdes tvåvånings lägenhetshus som tillsamman med Skånegården bildade en bostadsrättsförening.

De stillsamma, härliga men ändå livfulla somrarna är för alltid borta och för mången gammal båstads- och malenbo ett kärt gammalt minne. 

Hur är det med dagens uthyrning, är rummen bacillfria? 1913 hade man en klar uppfattning.

Rummen nyttjas blott de 3 månaderna, och de äro därför bacillfria”.