Hotell – pensionat – dans

Pershög
Pershög

Pershög
Societetshuset Pershög byggdes en bit upp på åsens sluttning med en underbar utsikt över den snabbt växande badorten och ett solglittrande blått hav. En tidning skrev om Pershög så här: ”Båstads glanspunkt Pehrshög, denna nätta paviljong”.  

Den 3 augusti 1851 invigdes Pershög. Några dagar senare skrev Snällposten bl.a. ”ungdomarna roar sig vanligen med kranskastning och stundom med dans, här finns fyra musikanter som präktigt trakterar sina instrument".

Under invigningsåret skrev Öresundsposten om Båstad som fick stort beröm som badort. Den då nybyggda societetssalongen ”Pehrshög” omnämndes med stolthet. Noterades i tidningen ”att mammorna noggrant vakade över döttrarnas förehafvanden.”  Tidningen fortsatte med ”själfskrifven såsom en favoritplats och ett rendezvous”.

Ingen liten förstulen puss här inte.

Senare samma år, skrev Snällposten: ”En mycket besökt badort. Enbart under den pågående 2:a badterminen vistas här över 150 badgäster. Mer än hälften av landets societet har under akademistadens kvälmande hetta sökt sig en tillflykt i Båstad. Under första terminen vistades här en del av den Skånska noblessen, nu hava vi enbart Lundnobless.”

Resandetillströmningen av badgäster ökade, det var ”herrskapsfolk” som kom till Båstad för att under några sommarveckor njuta av allt det vackra bygden hade att erbjuda. Genom det stora mediaintresset och allt det positiva som skrevs, fick Båstad bästa möjliga PR. Tillströmningen av badgäster ökade, problemet var bristen på rum och annat slag av sommarboende. 

Pershög var på sin tid societetens högborg, här samlades folk med pengar och status. För att få tillträde till Pershög måste en societetsavgift erläggas. 

I slutet av 1930-talet hårdnade konkurrensen och Pershög förlorade sin status som societetshus och blev rätt och slätt en ”vanlig” restaurang för båstadborna, både för unga som gamla.  När valborgsmässoeldarna tändes och våren slog upp sina portar för en kommande sommar, då öppnades Pershög. Även om denna kväll var kall och bister, var sommarklädsel ett måste.

Under årens lopp byggdes Pershög om och till och var ett smycke på åssluttningen fram till julskyltningsdagen 1959 då Pershög utplånades av en brand. Namnet Pershög lever kvar i platsen och Pershögsgatan.

Viktoria
När det första gästgiveriet byggdes i Båstad vet vi inte. Eftersom Båstad 1462 omnämndes som stad kan det inte uteslutas att det redan då, eller strax därefter, fanns något slag av gästgiveri i den unga staden, märkligt vore annars.

På hösten 1678 slog ett svenskt rytteri på 140 man halt på Båstads torg och tog en ordentlig rast. Törsten var säkerligen stor och från gästgiveriet vid torget, serverades stora mängder öl. Vad som därefter hände är en annan historia. 

Således vet vi att 1678 fanns ett gästgiveri vid torget. På ett foto från före branden 1870 syns en låg envånings träbyggnad med halmtag som inte kan vara annat än Viktoria gästgiveri. 1870 utplånades gästgiveriet vid storbranden. 

Året därpå, beslöt kommunalstämman att återuppbyggnaden av orten skall ske, att husen bör uppföras i tegel och att halmtak förbjöds. Ett nytt gästgiveri byggdes på samma plats, allt enligt stämmans direktiv.  En tvåvåningsbyggnad i tegel och brandsäkert tak byggdes. I stället för gästgiveri blev denna stolta byggnad ett hotell – Hotell Viktoria. Ett hotell, som sommarbadorten mer än väl behövde, men det räckte inte till för alla sommarbesökande. Badgästerna fick hyra in sig hos gårds- och husägare.

Vid sekelskiftet 1800/1900 gjordes en tillbyggnad i hotellets västra del. Den första delen hade 9 fasadfönster och efter tillbyggnaden 13.

Eftersom Viktoria hade gästabudstraditioner hade hotellet eget häståkeri.

Strand Hotell och pensionaten tog många badgäster och denna konkurrens tvingade Hotell Viktoria att skära ner sin verksamhet. Markplanet byggdes om till affärslokaler. Båstad Taxi hade sin lokal i Viktoria, så även distriktsveterinären. Båstads Utminuterings- och utskänknings AB hade sin försäljning och servering i bottenplanet. Där kunde den törstige få sig en flaska öl eller två. Sedermera ändrades namnet till Båstadsgården. Nu är affärerna borta och det gamla Viktoria har blivit en bostadsrättsförening.

Strand Hotell – Strand restaurang
Hotellet började byggas 1902 och invigdes i slutet av juni 1904 . Läget var det bästa, ett stenkast från stranden. Ett modernt exklusivt hotell som lockade badgäster med höga anspråk. 1917 införlivades Strand i Nobels rörelse och ändrades från hotell till restaurang, i första hand som restaurang för Skånegårdens gäster.  

Under 30, 40 och 50-talen var Strand en omåttlig populär dansrestaurang. Landets bästa orkestrar engagerades under hela sommaren. Dans tre kvällar i veckan – onsdagar, lördagar och söndagar. På lördagskvällar var det dans till klockan ett, övriga kvällar spelades sista dansen klockan tolv. På dansfria kvällar och vissa tider under dagtid, spelades underhållningsmusik till gästernas fromma. Allt var elegant och smakfullt som passade gäster med stora anspråk. 

De som upplev dessa sommarkvällar på Strand minns säkert Hasse Kahn med sin fiol och den blinde stjärnpianisten Reinhold Svensson. Denna härliga musik, i en vacker restaurangmiljö och med en underbar utsikt ut över havet är något att minnas.

I slutet av 30-talet introducerades en ny dansfluga – Lamberth-Walk, en s.k. turdans. Det blev sommaren 1938 (tror jag det var) Strands stora sommarfluga, alla sjöng för full hals: ”Här ska dansas Lambert-Wark, det går bra på alla språk, hej hopp hurra, nu går det riktigt bra – HEJ”. På hej skulle alla samtidigt hoppa högt och dunsa i golvet. För gästerna jätteroligt, men inte för ägaren.

Efter allt hej och hopp började golvet svikta. Att stoppa den nu så populära dansflugan var bara inte att tänka på. Hantverkare kallades in för att förstärka golvet underifrån. Därmed kunde den populära dansflugan fortsätta på Strand.

Strand upphörde som restaurang och byggnaden revs 1967 till stor sorg för många båstadbor. Där Strand en gång låg, finns idag tvåvånings radhus med små lägenheter. Dessa, tillsammans med Skånegården, utgör en bostadsrättsförening.

Skånegården
Skånegården byggdes 1916 – 18 av Ludvig Nobel och blev något alldeles särskilt. Nobel gillade inte balkonger och inte vita flaggstänger, så några balkonger på Skånegården blev det inte och inte heller någon vit flaggstång. Gästerna kunde i stället avnjuta stillheten i pelargångar och i en sagolikt vacker trädgård.  Vackra spegeldammar, rosenrabatter och fina sittplatser. För att komma in till hotellet måste den besökande gå genom trädgården och kunde då njuta av allt det vackra trädgården hade att erbjuda. Skånegården var en pärla på badortens himmel. 

Skånegården fick givetvis ett uppsving under åren 1930 – 1944 då Gustav V – MrG – varje sommar, under tennisveckan, bodde på Skånegården i en speciell kungasvit. Skånegården var ett hotell för societeten och priserna var givetvis därefter.

Möblerna till Skånegården var specialtillverkade av möbelsnickaren Andrell på Malen och alla textilier levererades av Märta Måås-Fjetterströms väveri. Allt skulle vara av högsta kvalité.

För att få tillgång till fler rum inköptes ett antal intilliggande fastigheter som annex till Skånegården.

Hotell Båstad
Hotellet byggdes i en våning och var klar 1902. På håll såg taket ut att vara tvåfärgat och av den anledningen kallades hotellet för Randiga Taket. Fastigheten såldes till Nobel 1910. 1925 påbörjades en omfattande till- ombyggnad av hotellet som var klar 1928, nu i två våningar. Hotell Båstad ansågs som Sveriges vackraste landsortshotell.

1911 flyttade Båstads Sprit AB sin försäljning från Viktoria till en lokal i hotellets östra del. Denna tids ordning var att spritbolaget även hade hand om restaurangens spritservering. 

Vid den stora ombyggnaden 1928 byggdes den östra delen om till en tredjeklasservering – en bakficka. Där serverades god mat till billigt pris. Där kunde även den törstige få sig en pilsner som i styrka inte kunde mäta sig med dagens lättöl. Denna svaga pilsner kallades i folkmun för ”lushunnabir”. Om någon önskade något starkare att dricka – två vita och en brun – (två snapsar och en konjak till kaffet, totalt 15 cl, var en vanlig beställning) var man tvungen att beställa mat, varm mat. Ingen sprit utan varm mat, för så var bestämmelserna. All spritservering sköttes och övervakades av en spritkassörska – en dam med makt på denna tid.

1911 skrev Badortstidningen. ”Ett förstklassigt hotell med en härlig matsal med fin utsikt över havet”. Hotellet får stort beröm men framförallt för den goda maten. Restaurangens innehavare var Båstads Spritaktiebolag. Märkligt kan tyckas, men så var det på denna tid. Hotellet var öppet vintertid vilket var ett önskemål. 

I en skrivelse 1934 från Ludvig Nobel till kommunalstämman, där han tar upp ett antal frågor nämner han Hotell Båstad.  Han skrev följande: ”Hela min föregående verksamhet i Båstad är och har varit en enda målmedveten förberedelse för denna tjänst, detta mål: Båstad åt båstadborna. I detta syfte har jag bl.a. uppfört ett `helårs´-hotell, Hotell Båstad, i köpingens östligaste del, så förstklassigt, så förnämögt, att ingen annan köping eller smärre stad i Sverige torde kunna uppvisa en motsvarande skapelse”.

Hotell Båstad var under sin storhetstid ett mycket omtyckt hotell, vacker inredning, vackra rum och särdeles god mat, och inte minst den delikata äppelkakan. Varje jul och nyår var hotellet fullsatt och årets enda danskväll var nyårsbalen i kryptan. Att fira jul och nyår på Hotell Båstad var på denna tid mycket eftertraktat. 

2002 förvandlades det i tiden anrika Hotell Båstad till Båstads privata gymnasieskola.

Skansen
Besöksnäringen ökade alltmer och bristen på rum kom att bli ett stort problem för badorten.  Badgästerna ställde krav och bristen på rum måste få en lösning. Vid hamnen fanns en möjlighet.

1877 uppfördes ett sädesmagasin vid hamnen. I magasinet lagrades säd i väntan på utskeppning. Magasinet hade tjänat ut sin roll och stod tomt. Här fanns möjlighet att efter en omfattande ombyggnad få fler rum och så gjordes.

1916 skrev Engelholms Tidning om Skansen. ”Ännu ett nytt hotell i Båstad” och fortsatte, ”De senaste årens stora brist på hotellrum under badsäsongen har ständigt fört tanken på att utnyttja det stora magasinet”. 

Nobel köpte Skansen 1928 och inredde det till kafé och lokaler för utställningar, där fanns även fyra rum för uthyrning. Sedermera byggdes det gamla magasinet om till hotell – Hotell Skansen med ett 40-tal rum. Under de senaste åren har Skansen genomgått en större om och tillbyggnad och tillsamman med Restaurang Sand utgör de båda en mycket förnämlig anläggning. En stor tillgång för Båstad.

Något hotell på Malen har inte funnits men däremot många pensionat. Vad är skillnaden mellan hotell och pensionat? Skillnaden stavas M A T.

Ett pensionat är enligt bestämmelserna tvingade, att utom rum, ha matsal där måltiderna serveras. Oftast tre mål om dagen. Hotell, däremot, är inte tvingade att servera något slag av mat, även om det idag är praxis med frukost, men detta är en icke påtvingad service. 

För ett pensionat på en badort tillhör givetvis även en trevlig trädgård med möbler för gästernas trevnad.

Hotell var oftast förknippat med stad och ett pensionat till landsbygden. Båstads samtliga hotell har serverat sina gäster måltider i egna matsalar. Hotell Båstad har haft status som stadshotell. 

Pensionaten höll god standard efter dåtid krav. Bra rum och fina matsalar där det serverades god och riklig mat, frukost, lunch och middag. Givetvis hade de tillstånd att servera sprit. Allt till gästernas belåtenhet.

Det första pensionatet låg vid Strandgatan – Turistgården som byggdes under de första åren av 1900-talet. Vid Pershögsgatan, just nedanför Pershög, låg Majgården. Intill Majgården låg en kiosk som var berömd för sin goda hemlagade glass. Svarta Katten, Lyckobackens pensionat, Berget Hennet var välkända pensionat i Båstad.

Men det var på Malen som pensionatsrörelserna var som störst. Några av dem, Bredablick, Enehall, Strandpensionatet eller Lassens, Furuhem, Nybo, Lyckebo, Lyckan, Brunnsparken, Rosengrens, Tallhögen, Möllers, Karlsro, Lyckås. Tallgården, Furuhäll.   

Det har under årens lopp funnits minst 17 pensionat på Malen, nu återstår två. Enehall som har öppet året om och Hjorten (f.d. Furuhem) som endast har sommaröppet.

Malens Havsbad
Malens Havsbad var Malens största och det dominerande pensionatet på Malen även om det inte omnämndes som pensionat. Det var inget annat än Malens Havsbad eller för att förenkla det, ”Malens”.

Malens Hafsbad bildade 1905 och en stor byggverksamhet påbörjades. Det byggdes societetshus, bostadshotell, badläkarvilla, lekstuga samt en vattenpaviljong och marknadsfördes som kur- och badanläggning. 1913 övertog bröderna Oscar och Philip Hjorth aktiemajoriteten och namnet ändras till AB Malens Havsbad. 

Malens Havsbad fick status som ett förnämligt sommarboende och gästtillströmningen var god. Antalet rum räckte inte till utan ett antal fastigheter köptes in, men trots detta, fick ett stort antal rum i närliggande villor hyras in.  

Societetshuset – Malens restaurang – utgjorde samhällets centrum under sommartid. I dess trädgård samlades unga som gamla – där spelades det tennis på en cementbana. I sköna varma sommarkvällar hördes en mjuk behaglig musik från restaurangen. Det var ett stillsamt och behagligt badortsliv som Malen bjöd på.

Som dansrestaurang blev ”Malens” otroligt populär. Onsdag, lördagar och söndagar var det dans efter toner från välkända orkestrar. Under krigsåren och några år därpå, var det Vagabonds orkester under ledning av Oscar Rundqvist som svarade både för dans och underhållningsmusiken. 

I den vackra restaurangparken serverades kaffe med dopp och lättgroggar till de som så önskade. Den lågmälda musiken från musikestraden störde inte gästernas samtal, men den tillhörde kvällen på sitt sätt. Det var sköna, härliga kvällar som alla njöt av.

Vid danskvällarna kunde man se flera familjer i tre generationer. Där syntes farfar dans med sin lillflicka och farmor med sonsonen svänga runt i dansens virvlar. 

En annons i tidiga år.
Konsert i Malens societetssalong gifves måndagen den 24 juli kl. 7 e.m. af operasångaren Oscar Bergström och musikdirektör Felix Körling med benäget biträde af konsertsångerskan fröken Emmy Mogensen. De trenne artisterna, som i våra bygder såväl som annorstädes tillvunnit sig en enastående popularitet komma säkerligen att locka fullt hus, synnerligast som programmet, upptagande solosånger och duetter, är synnerligen lockande sammansatt.

1964 inrättades en internatgymnasieskola på Malens Havsbad. Skolan upphörde 1969 eller 1970 och var öppen under vintertid. Det var i första hand barn till utlandssvenskar som gick på denna skola. I restaurangbyggnaden fanns fem skollokaler samt en aula. Antalet elever maximerades till 300. Eleverna bodde i bostadsbyggnaderna som tillhörde Malens Havsbad. Skolan väckte en viss uppmärksamhet.  

NST skrev 1965 om skolan och hade som rubrik ”På Sommar-flärd följer Vinter-flärd”.

Verksamheten trappades ner och med tiden avslutades. Restaurangen revs 1987, de övriga byggnaderna byggdes om till bostäder. 

Rivieran
Öster om Malen, på andra sidan hallandsgränsen nere vid havet, byggdes Hotell Rivieran som invigdes 1932. Det var bröderna Knutson på Petersberg som var initiativtagare till hotellbygget. En vacker restaurangbyggnad uppfördes med en vacker gård, pelargångar som gick runt trädgården och till gästernas trevnad fanns där vackra utemöbler. 

En hotellbyggnad i två våningar byggdes invid gränsen och där byggdes även en stor iskällare som varje vinter fylldes med is varvad med skyddande sågspån. Vid Stensån ordnades med en ”tvättinrättning”. I ett litet hus kokades tvätten ren och sedan sköljdes den i Stensån.

Med sitt vackra läge i skogsbrynet och en härlig havsutsikt och närheten till en fin sandstrand var Hotell Rivieran ett mycket omtyckt hotell och dansställe.

”Rivieran” var en av de fyra restauranger som anordnade dans med mycket ansedda orkestrar. Under krigsåren var den Gösta Törner med sin trumpet som stod för dansmusiken. Danskvällarna var populära och restaurangen var välfylld med en dansant publik som hade en underbar havsutsikten i sitt blickfång.  

Enehall
Enehall byggdes 1906 som bostadshus innehållande ett par lägenheter. På en karta från 1916 är det antecknat Enehill, möjligtvis kan det röra sig om en felskrivning. Men med tanke på att tomten sluttade –  en hill –  och var enbevuxen, är det inte orimligt om namnet kan ha varit Enehill. 1914 köptes fastigheten av Karl och Selma Johansson som bostad. 

Sommaren 1923 hyrdes en del av huset ut till en dam från Helsingborg som drev kaférörelse på Enehall. Detta gav Selma idén till att öppna ett pensionat. Året därpå, 1924, öppnades Pensionat Enehall.

Enehall med sitt läge nära järnvägsstationen och med sin fina utsikt, var det ett populärt sommarboende. Selma var känd för sin goda mat. Enehall fick, som många andra pensionat, hyra in sig i privatvillorna.  

Under 30-talet kom huvuddelen av pensionatets gäster från Danmark. Enehall, tillsammans med Pensionat Lyckan, var de stora dansktillhållen. 

Under årens lopp har ett antal om- och tillbyggnader gjorts. Den senaste tillkomsten är ett annex som stod klar 2007 innehållande 10 rum. I dag finns det 66 rum på Enehall.

Pensionatet såldes 1944 till familjen Skogh som övertog rörelsen. Dagens ägare är Patrik Larsson. Som framgår av ovan, är Enehall ortens enda pensionatet med pensionatsstatus som har öppet året om.

Men Selma kunde inte vara utan något pensionat. Hon köpte Tallhögen nere vid Hjorts gata, eller som namnet var på den tiden; Torggatan.

Tallhögen
Tallhögen byggdes 1909 som privatvilla av dåvarande disponenten för kalkbolaget. I handlingar från 1912 omnämns fastigheten som Tallhöjden. Tallhögen har fått sitt namn av den tallbevuxna gravhögen som ligger inom fastigheten. 

1926 öppnades pensionat Tallhögen av ägaren till Furuhill på Riviera, Maria Pettersson tillsammans med Helena Jönsson.

Tallhögens trädgård var stor med en fin gräsmatta, på denna restes varje midsommar en majstång till glädje för pensionatets gäster.  Under dragspelsmusik dansades både små grodorna, små grodorna är lustiga att se och flickan hon går i ringen.

Tallhögen var ett mycket välbesökt och populärt pensionat. Bland gästerna syntes kända skådespelare från scen och kabaré. 

Som nämnts i berättelsen om Enehall sålde Selma Johanson Enehall och övertog Tallhögen 1944. Hon drev pensionatet det första året tillsammans med Maria Pettersson.

Gästerna var många som skulle hållas med rum och mat och den första sommaren blev slitsam för Tallhögens nya ägarinna. Selmas äldste son Hans, tjänstgjorde som styrman i handelsflottan. När det blev dags för Hans att gå iland för kaptenskurs, övertalade Selma honom att hoppa av sjömanslivet och i stället bli pensionatsägare. 

Sonen följde sin mors vilja och övertog Tallhögen 1945. Han gifte sig med Hjördis dotter till Martin Johanssons – mest känd som ”NyleMartin – de tillsammans bildade ett idogt pensionatspar. 

Som de flesta pensionat kände Tallhögen av nedgången och pensionatsrörelsen lades ner. Fastigheten övertogs av sonen som där öppnade tandläkarpraktik.

Lyckan.
Lyckan var i slutet av 1800-talet ”utmark” till Båstad och var betesmark – en beteslycka. Den första byggnaden uppfördes i slutet på 1800-talet av ”Tarra Pettern” – en småbrukare uppifrån Tarren. Sonen Isak övertog gården 1893. 

1895 köptes gården av Karolina och Otto Andersson som återvänt från Amerika. De hade fyra barn. Året därpå dog Otto.  Karolina väntade barn och stod ensam. En son föddes som fick namnet Karl – ”Kalle på Lyckan” eller ”Lyckans Kal ”. 

Karolina öppnade ett välkänt pensionat – Pensionat Lyckan. Hösten 1913 sålde hon Lyckan och flyttade till Amerika. 1919 återkom hon och köpte tillbaks Lyckan, som hon tydligen inte kunde glömma.

Samma år som hon flyttar till Amerika annonserades: ”Lyckan – Malen. Fru Karolina Anderssons mångåriga och välkända pensionat, mottager inackorderingar på längre och kortare tid från 2:50 à 3 kr per dag. Gott bord och propra rum med goda bäddar. Rabatt för större familjer”. 

Åren efter första världskriget blev svåra för många, så även för Karolina. För att försöka lösa den ekonomiska krisen erbjöd hon kommunen att köpa ett område på 28 tunnland för 13 öre per m2. Kommunen tackade nej, varför Lyckan gick i konkurs 1936. 

På den efterföljande auktionen såldes tre vackra hästar och pensionatets inventarier. Detta betydde slutet för Karolina som pensionatsägare.

Lyckan köptes av ägaren till Lassens pensionat på Havsbadsvägen – Tage Lassen som inte fick någon lyckosam start. 1937 drabbades Båstad av ett skyfallsliknande regn som lade Lyckan i princip under vatten. Gästerna fick evakueras. 

1938 köpte Elsa och Erik Svensson Lyckan. De hyrde ut pensionatet till Lilly Möller under några år. 1942 eller 1943 såldes Lyckan på auktion till ”Malamöllaren” – kvarnägaren på Öremölla, Ragnar Johansson som nu kunde mala med hjälp av elektricitet och inte längre var beroende av vattenkraft. 

Nästa ägare blev åkaren Frank Johnsson som köpte Lyckan till lågt pris för sitt expanderande företag. 

Det började som betesmark och slutade som affär. Den erbjudna marken för 13 öre per kvadratmeter fick kommunen köpa för dyrt pris. På denna mark, som en gång tillhörde Lyckan, finns kommunens nya centrum och kommunhuset. Namnet lever kvar i Lyckans Torg.

Furuhem
Furuhem byggdes 1905 eventuellt 1906 av Eva Persson, gift Forslind. Hon började med en hushållsskola och efter några år öppnade hon även Pensionat Furuhem. 1913 annonserar Furuhem, då finns även namnet Jönsson med i bilden: ”Furuhems Pensionat, Malen. Beläget i skogsbrynet, ger god inackordering. Rummen, till antalet femton, äro soliga och luftrena. Utsikt mot åsen. Flera balkonger. Pensionatet nås ej av vägdamm. Fröknarna Jönsson och Persson”. 

1926 kostade en helinackordering 6:50 – 7:50.

För att få fler rum till sina gäster hyrdes rum i omkringliggande villor. Hon drev pensionatsrörelsen fram till 1947 då hon sålde rörelsen till Lidman. 1949 övertog Karl-Henrik Hjort, son till Oscar Hjort, rörelsen. Kerstin och Peter (son till Karl-Henrik) tog över 1987 och bygger då restaurangen mot Östermalmsvägen som fick namnet Hjorten.  Namnet överflyttades från Malens restaurang där man i källarplanet drev en restaurang med namnet Hjorten. 

Men två namn, Furuhem och Hjorten, ställde till problem, varför namnet för hela anläggningen ändrades till Hjorten år 2000. Således drivs nu både restaurangen och pensionatet under samma bolag och enhetligt namn men med skilda öppettider. I skrivandets stund är restaurangdelen öppen under juli månad samt för julbord. Pensionatsdelen är öppen juni – aug.  Till pensionatet hör en matsal avsedd för egna gäster.

Lyckebo
Lyckebo ligger centralt på Malen vid Köpmansgatan. Huset har en egen historia, en gång i tiden var det rådhus i Karlshamn. I början av 1900-talet plockades rådhuset ner och delar av byggnaden  transporterades, troligtvis sjöledes, till Malen och byggdes upp 1907.  Det var byggfirman Rönnberg och Gustafsson som utförde jobbet. 

Det var på Lyckebo som den legendariske ”Öa-Pettern” firades sin 50-årsdag under dagarna tre. Alla som ville komma var inbjudna utom hans anställda på gården. Man fick dock ta med sig egna knivar, gafflar och skedar. Mat och drycker fanns i överflöd. Det sades att många tog tillfäller i akt att under alla dagar äta och dricka utan förbehåll.

DANSBANOR
Pershögsskogen
Den första dansbann som funnits i Båstad låg i Pershögsskogen. En enkel dansbana som anlades under 1830-talet. Detta var under badortens första stapplande steg. Där samlades,  som det hette, ”bättremansungdom” till dans. 

Stavas vid Lyabäcken
Till höger om Lyavägen ligger i dag ett äldre gult hus i sluttningen. En gång i tiden låg där vid Lyabäcken en dansbana. Marken tillhörde Varegården och där öppnade en företagsam kvinna vid namn Gustava, allmänt kallad Stava, en dansbana vackert belägen vid ett tremeters vattenfall. Granne med dansbanan låg Mor Olenas stuga. Från stugan ledde en brant serpentinväg ner till dansbanan. 

Så här kan vi tänka oss. Efter några ”stadiga”, kanske i någon vrå vid ”stugan”, vinglande man sedan ner efter serpentinvägen till aftonens begivenhet. Där var det tjo och stim efter glada dragspelstoner vid Lyabäckens porlande vatten. Inte otänkbart att någon gjorde forellerna sällskap.

Gropamöllan
Gropmöllan, Gropemöllan eller Gropamöllan (har stavats på olika sätt) som ligger strax öster om Stensån i höjd med Öresjön, var från början en kvarn, i dag privatbostad.

Gropamöllans kvarn byggdes troligtvis av Rosencrantz på Dömestorps säteri omkring 1630. 1722 köpte H.J. Schonbeg i Båstad möllan och ägdes av familjen fram till 1840 då den såldes till P. von Möller på Dömestorp. Kvarnen kom återigen att lyda under Dömestorp. I den gamla kvarnbyggnaden fanns även två bostäder: en för ”möllaren och en för hans mölledräng”.

Omkring 1890 fick Gropamöllen en mejerifunktion, ett s.k. uppköpsmejeri.

1925 anlades en dansbana där en gång kvarnen legat. Det var August Jönsson som anordnade dans. Ambulerande tivolin slog upp sina attribut med både glasstånd, karusell och skjutbanor. Dansbanan lades ner 1935. Det konkurrerande Nylid blev allt för svår.

Även ett kafé har funnits där, det var Dagny Olin på Continental som drev kaféet.

Folkets hus
På Malen byggdes Folkets hus 1908. Där var det dans under tidiga år. Där spelades teater och revyer. Givetvis hölls fackliga möten på Folkets hus. 

Nylid 
Snett mittemot Skogsliden på andra sidan Ängelholmsvägen låg Nylids dansbana. Banan byggdes en bit upp i backen 1931 av Martin Svensson, mest känd som ”NyleMartin”. Martin och hans hustru Hildur bodde i Västra Karup. Hildur bakade bullar och kakor hemma i sitt kök som var till Nylids servering som hon skötte. Färden från hemmet till Nylid gick med en motorcykel. På bönpallen satt Hildur med famnen full med kakburkar. Hon manade sin man att vara försiktig och köra sakta, kakorna fick inte skakas sönder.

Nylid var ett mycket populärt dansställe, framför allt under kriget. Många kända artister uppträdde på Nylid, bl.a. Edvard Person. För den danssugna ungdomen som inte vill gå på restaurang var målet Nylid, dit kom folk från när och fjärran.

Men även Nylid kände av förändringarnas vingslag, ungdomarna ställde helt andra krav än det som Nylid kunde erbjuda. Den gamla dansbanan revs och en epok gick i graven.

På Hotell Viktoria anordnades dans under hotellets tidigaste år. På landsbygden runt Båstad, fanns några små men populära dansbanor. I Glimminge, granne med Västra Karup, fanns en välkänd inomhusbansbana – Söderhavet.

Under vintertid var allt som hade med dans att göra stängt och tillbommat i Båstad. För de danslystna ungdomarna fanns Lagaholm i Laholm att tillgå, ett trevligt och omtyckt dansställe. Men kvällen måste organiseras. För att hålla kostnaderna nere var det viktigt att det var 7 som tog tåget till Laholm för att tillsammans åka taxi hem när dansen var slut. Dåtida taxi var maximerade till 7 och vid full taxi hem blev kostnaden, delat på 7 det minsta, det minsta möjliga. Börsen var tunn på denna tid.

En samlingspunkt vintertid var Continentals glasveranda, där var det samling på söndagseftermiddagarna under trevliga former, dessutom kunde god koll hållas på alla som promenerade på gatan. En läsk kostade inte så mycket och tillät kassan, kunde det bli en bakelse också. En tacksam tanke går till familjen Anderberg för dessa trevliga söndagseftermiddagar och förståendet för gäster med skral kassa. Sparsamhet var en dygd.

Scala bjöd på film, både bra och dåliga, ett par kvällar i veckan. Ett nöje som var helt gratis var att på söndagskvällarna gå upptill järnvägsstationen och kolla vem som reste och kom.

Ja, det var vinterns fröjder, men snart nog blir det sommar igen. Då vaknar Båstad åter upp, sommar, sol och glädje.

Scroll to Top